Vi dimper ner från skyn på fjärran platser och bockar i rasande fart av sevärdheter från en måste-lista. Och svisch, så flyger vi hem igen. Men varför inte åka tåg, färja och bil, kanske cykla eller rentav gå. Vagabond pratar långsamma resor med författaren och kulturjournalisten Dan Jönsson.
Som en protest mot en värld som snurrar allt snabbare längtar många efter att åter äta, resa och leva långsamt. Det började med slowfoodrörelsen i Italien 1986, då som en protest mot en ny McDonald’s-restaurang på Piazza di Spagnia. Sedan blev det slow design, slow finance – och så slow travel.
Enligt slow travels manfest ska du lämna allfarvägarna, låta slumpen styra och sluta bocka av sevärdheter som om de vore varor på en inköpslista, men framförallt ska du sänka hastigheten och öka antalet upplevelser per kilometer.
Vagabonds Per J Andersson bjöd in författaren och kulturjournalisten Dan Jönsson för att prata Cykelresor i Danmark, bilresor till Ryssland, båtresor till Island och transsibiriska järnvägen med barnen till Asien.
Och eftersom de snabba flygen är så mycket billigare än de långsamma tågen, ställs frågan: har det långsamma resandet blivit en klassmarkör? Är slow travel det nya surdegsbrödet? Nåt som de med pengar sysslar med för att visa att de har råd, stil och smak, och bryr sig om miljön?
Vagabonds tolfte avsnitt av Resepodden bjuder också på en text av reseskribenten och utrikesreportern Ryszard Kapusciniski som berättar om sitt första möte med Ghana i Västafrika 1958
