Både forskare och undervisande lärare är rörande överens om att det gagnar språkelever att lyssna på målspråket så ofta som möjligt, vare sig det rör sig om så kallade “språkduschar”, där eleverna möter målspråket korta stunder varje dag, eller riktiga “språkbad”, där eleverna fullständigt omges av målspråket, till exempel under en språkresa. Ju mer vi hör av språket vi ska lära oss, desto bättre.
Men att bara möta målspråket räcker inte hela vägen för alla elever. De behöver strategier för att kunna ta till sig de främmande ljud och ord de stöter på. Det här blir extra relevant just vid hörförståelse, eftersom talat språk är väldigt situationsbundet; det finns bara i stunden, och i de flesta situationer kan man inte gå tillbaka och höra ett ord igen om man inte uppfattade det första gången.
Men hur kan sådana hörförståelsestrategier se ut? Hur lång tid tar det att utveckla dem? Och hur stor nytta har elever egentligen av att få lära sig hörförståelsestrategier i skolan?
Medverkande:
Tore Nilsson, lektor vid Institutionen för Språkdidaktik vid Stockholms universitet och studierektor för forskarutbildningen
Matteo Pavan, blivande ämneslärare i engelska och tyska, som går sista terminen på Kompletterande pedagogisk utbildning vid Stockholms universitet.
Moderator: Sara Lilja Visén
