Hon började träna triathlon för mindre än ett år sedan. Hon var livrädd för vatten, hade aldrig cykeltränat och hatade löpning. Förra helgen fullföljde hon Stockholm Triathlon med 1500 m simning, 40 km cykel och 10 km löpning. Det i sig är stort. Men om man sedan lägger till att hon för tre år sedan amputerade båda underbenen, låg flera månader på sjukhus, hade en hemsk rehabprocess och kämpade med inre demoner och självmordstankar, så är Shahrzad Kiavashs berättelse en oerhörd berättelse om mod och kämpaglöd! Shahrzad är ett levande bevis på att livet handlar om att göra det mesta och bästa av det man har. För om man vill hitta hinder och ursäkter så finns det alltid sådana. Shahrzad ser inga hinder och kommer inte med några ursäkter!
