Ibland är allt man vill att få sätta sig med benen i kors i en soffa med en vän och få ha ett kravlöst samtal i sin egna takt. Utan några krav på att vara rolig, inte behöva bjuda "på sig själv" inte tvångsmässigt, aspbergianskt behöva vika av med blicken efter varje mening. Det var upplyftande för oss, det rusar till lite i blodet på oss nu, över att vara tillbaka. Vi har saknat er. Vi har saknat varandra. Vi är tillbaka. Här är avsnitt 30. Ett samtal mellan två vänner som njuter över att få prata till punkt med benen i kors.
